Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLUBBIG klub3ig2, adj. -are; förr äv. KLUBBOT, adj.
Ordformer
(-ig 1745—1818. -ot 1681—1734)
Etymologi
[jfr sv. dial. klubbig, klubbog, klubbot; avledn. av KLUBB, sbst.1, l. (i bet. 2) möjl. av KLUBBA, sbst.]
(numera bl. i vissa trakter i folkligt spr.)
1) klumpig, grov, otymplig. Verelius 29 (1681). Händerna (på igelkotten) voro såsom på Biörnar, med fem klubbige Tår. Linné Gothl. 264 (1745).
2) klubblik. (Insekternas munspröt) äro .. Klubbige, (lat.) Clavati. Retzius Djurr. 177 (1772). Marklin Illiger 46 (1818).

 

Spalt K 1383 band 14, 1936

Webbansvarig