Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLUDD klud4, sbst.2, n.; best. -et.
1) motsv. KLUDDA 5: ”kluddande”; äv. konkret, om slarvigt l. illa l. dilettantmässigt utförd målning; stundom övergående i bet. 4. CAEhrensvärd Brev 2: 134 (1796). Schulthess (1885). Denna lätta, glittrande penselföring, vilken förekom riktningens motståndare såsom oförskämt kludd. Tikkanen Konsth. 377 (1925). — jfr FÄRG-KLUDD.
2) (numera mindre br.) motsv. KLUDDA 6: klottrande, klotter; äv. konkret, dels: klottrig skrift l. teckning, klotter, dels (nedsättande l. föraktligt l. skämts.) om alster av författarskap; stundom övergående i bet. 4. Nordforss (1805). Enberg lärer hafva lämnat Dig mitt kludd om Språkets utbildning. HJärta (1836) i 3SAH XLI. 2: 159. (Lektorn) gick fram, tog hartassen och strök ut kluddet (på svarta tavlan). Ödman VårD 1: 33 (1887). Östergren (1930).
3) (†) motsv. KLUDDA 7, konkret: ngt slarvigt l. vårdslöst hopvecklat l. hopskrynklat. Sahlstedt (1773). Nordforss (1805).
4) (mindre br.) motsv. KLUDDA 8: fuskande, klåpande; äv. konkret: fuskvärk; jfr 1, 2. Nordforss (1805). (Tiden efter Karl XII krympte ihop) till sudd och kludd och elände och småkryp. Topelius Fält. 3: 234 (1858). WoH (1904).
Spalt K 1385 band 14, 1936