Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLUTRA, v. -ade. jfr KLUTTER, sbst.2
Etymologi
[fsv. klutra (i bet. 2); jfr nor. dial. klutra, pladdra m. m.; sannol. av ljudhärmande l. ljudmålande urspr.]
(†)
1) intr.: jollra (med barn). Lijka som en .. fadher plägar vndertijdhen klutra medh sina små barn, och foga sitt taal efter theras förstånd, brukandes samma ord som barnen (så osv.). Phrygius MRosengren A 6 a (1608).
2) tr.: tadla, klandra; väcka klander rörande (ngt). Verelius 133 (1681). Schultze Ordb. 2320 (c. 1755).

 

Spalt K 1411 band 14, 1936

Webbansvarig