Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLYSNA, äv. KLYFSNA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(klyfsna c. 1755. klysna c. 1755—1778. klyvsna c. 1755)
Etymologi
[sv. dial. klysn, klysna, klyka; avledn. av KLYVA, v.2]
(†)
1) spricka, rämna. Schultze Ordb. 2333 (c. 1755).
2) klyka (se d. o. 1, 2); skåra. Rothof 178 (1762). Schultze Fisk. 109 (1778).

 

Spalt K 1422 band 14, 1936

Webbansvarig