| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KLÄDNAD klä3dnad2, r. l. m. l. f. (m. Schultze Ordb. 2328 (c. 1755), LoW (1911; jämte r.); f. Lind (1749), ÖoL (1852)) ((†) n. Ehrenadler Tel. 836 (1723), Linné Skr. 5: 141 (1732)); best. -en ((†) klädnan Schroderus Comenius 509 (1639)); pl. -er ((†) = (Ehrenadler Tel. 836 (1723))).
1) (†) sätt att kläda sig, sätt varpå ngn är klädd, klädsel, klädedräkt; jfr KLÄDA I 1. Kiellberg KonstnHandtv. Skrädd. 11 (1753). (Johannes döparen var) tarflig i spis och klädnad. Hagberg Pred. 1: 35 (1822).
2) (†) koll.: vad som användes att kläda sig med; klädespersedlar, klädesplagg, kläder; jfr KLÄDA I 1. (Danska köpmän uppköpte i Sverge) boskap, klädnatt, sölff. Svart G1 76 (1561). Stiernman Com. 4: 169 (1677).
3) (numera bl. i högre stil) sammanfattningen av de klädesplagg i vilka ngn är l. brukar vara klädd; dräkt, kostym; äv. om enskilt klädesplagg, numera bl. ett sådant (t. ex. en mantel) som täcker större delen av kroppen; jfr KLÄDA I 1. The byta mijn klädher emellan sigh, och kasta lott om min klädhnat. Psalt. 22: 19 (Bib. 1541). (Fru Dygd) war .. / Renlig i drächt, sniöhwijt, af silfwer-blänckiande klädnat. Stiernhielm Herc. 280 (1658, 1668). Nialmiphata är ett klänat af röd kläde, h(vil)k(e)t .. (lapparna) draga öfver sin myssa (skyra) att allenast ögon och mun synas. Linné Skr. 5: 141 (1732). Emedlertid lät .. (Ragnar Lodbrok) göra sig en underlig klädnad af ludna skinn. Fryxell Ber. 1: 53 (1823). Och hunnen dit (dvs. till fadershuset), / I klädnad vit, / Jag allt förklarat ser. NPs. 1921, 523: 3. Fru Mellquist .. (var) en åldrande .. kvinna med .. en profetissas veckrika klädnad. Siwertz JoDr. 189 (1928). — jfr DOP-, HÅR-, HÖGTIDS-, ORDENS-, SCHARLAKANS-, SORG(E)-KLÄDNAD m. fl.
4) (†) förhållande(t) att utrusta l. hålla ngn med kläder, beklädnad; jfr KLÄDA I 3. Huadh som till folckzens klädnadh och underhåldningh öfuer vinteren hörer. OxBr. 1: 170 (1621).
5) (i högre stil; se dock a o. b) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. om ngt som liksom kläder l. ett klädesplagg täcker l. höljer l. pryder ngn l. ngt: dräkt (se d. o. II 2 b); äv.: sätt att framträda l. visa sig l. vara given för medvetandet, form, gestalt; jfr KLÄDA I 4. Så är thet ock wist, at Påwedömet effter Lutheri tijden fast annan klädnad sigh pådragit hafwer .., än för thetta. Brask Pufendorf Hist. 446 (1680). Hela marken (hade) dragit uppå sig sin gröna klädnad. Bælter JesuH 4: 570 (1757). (Cicero) gaf den Grekiska Philosophien en Romersk klädnad. Biberg 2: 358 (c. 1820). (Guds) blick är nåd, / Och helighet hans klädnad. Wallin Vitt. 1: 76 (c. 1830). Från hennes läppar flödar sunt förnuft i den angenämaste klädnad. Petersens Austr. 223 (1924). — jfr BARR-, BILD-KLÄDNAD. — särsk.
a) (i fackspr., numera knappast br.) motsv. KLÄDA I 4 a α, om hår- l. fjäder- l. fjällbeklädnad o. d. Fiskarnes klädnad hafve vi redan tilförene nämnt, bestå antingen uti en slät hud, såsom Ålens, .. eller af et fiälligt öfverdrag, såsom Gäddans. SvSaml. 5: 251 (1765). UVTF 34: 46 (1886). — jfr FJÄDER-, HÅR-KLÄDNAD.
b) (i fackspr., numera föga br.) motsv. KLÄDA I 4 e. Boningens klädnad är virkad med konst af glänsande purpur. Adlerbeth Æn. 22 (1804). Hazelius Bef. 101 (1836). De utspringande taken få ej någon klädnad af bräder. TByggn. 1859, s. 178. Josephson Tessin 1: 81 (1930).
Spalt K 1476 band 14, 1936