Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLÄVITT klävit4, interj. o. sbst. n.
Ordformer
(kle- 1905 (i avledn. klevitta). kli- 1912. klä- 1782 osv. kläd- 1824. -vit 1830 (rimmande med hit). -(h)vitt 1782 osv.)
Etymologi
[av ljudhärmande urspr., folketymologiskt tolkat som kläd vitt]
1) interj., använd för att återgiva ett av kattugglans läten (enl. folktron bådande dödsfall); äv. upprepat. VetAH 1782, s. 143. Ugglan hotar från linden / Alfhild i höganlofts bur: / ”Klähvitt! din älskling skall stupa”. Scholander I. 1: 78 (1875). Östergren (1930).
2) sbst., om det under 1 anförda ugglelätet. Wadman Saml. 1: 139 (1830). Då skär ett ekande klä-hvitt genom det svarta nattmörkret. Ericson Fågelkås. 1: 121 (1906). Hagberg Trub. 236 (1917). Östergren (1930; angivet ss. ibland förekommande).
Ssgr (till 1): KLÄVITT-ROP. Scholander I. 1: 50 (c. 1865). —
-UGGLA. (i vissa trakter) kattuggla. Ericson Fågelkås. 1: 123 (1906; angivet ss. bygdemål).
Avledn.: KLÄVITTA, v. (kle-) (tillf.) om uggla: ropa ”klävitt”. Stiernstedt JanHj. 202 (1905).

 

Spalt K 1511 band 14, 1936

Webbansvarig