Publicerad 1936 Lämna synpunkter KNAGGEL knag4el, sbst.2, n.; best. knagglet. (vard., föga br.) vbalsbst. till KNAGGLA, v. Man hörde knagglet av hjul. Östergren (1930). Spalt K 1537 band 14, 1936 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se