knak | SAOB

Publicerad 1936

KNAK kna4k, adj. -are.

Etymologi

[sv. dial. (Västerb., Medelp.) knak, rak, styv; besläktat med KNEK, KNEKA; jfr KNAKHALS, KNEKHALS]

(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rak, styv, stel. Några killingar stodo helt knaka på taket. Hedenvind-Eriksson FallSkog 21 (1910). Knak var han i nacken. Högberg Boltz. 103 (1920).

Spalt K 1539 band 14, 1936

Webbansvarig