| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNAL kna4l, adj. -are. adv. -T.
(vard.)
1) om mängd av ngt: obetydlig; som är i minsta laget, knapp, torftig; särsk. i fråga om pänningar, livsmedel o. d. varöver ngn förfogar l. som ngn erhåller; äv. i sådana uttr. som i knala omständigheter, i knappa omständigheter, knala affärer, affärsställning som karakteriseras av att man har ondt om pänningar. Litet knala affärer. Lengqvist Stud. 7 (1873). (Portmonnäns) tämligen knala innehåll. Nordström 15År 133 (1921). En vanlig ungersk familj i litet knala omständigheter. Lo-Johansson Zig. 142 (1929). Eftersom hans engelska glosförråd är mycket knalt. Larsson Borring Uppr. 22 (1930). — särsk. i sådana uttr. som ha det knalt ställt, ha det knappt; det är l. blir knalt för ngn, det är l. blir knappt för ngn; ha, få (det) knalt om ngt, ha, få det knappt i fråga om ngt, det är, blir knalt med ngt, det är, blir knappt i fråga om ngt. Landsm. 1: 609 (1880). Det var allt knalt för oss ibland. Bondeson NAllmogBer. 69 (1888). Blir det knalt med födan vintertiden, försmår .. (nötskrikan) ej heller as. Ericson Fågelkås. 1: 55 (1906). Denna gången var det knalt med entusiasmen. Holmström LändStränd. 2: 119 (1919). DN(A) 1931, nr 260, s. 32. SvD(A) 1933, nr 15, s. 6.
2) (föga br.) i utvidgad anv., ss. adv.: utan vidare framgång, dåligt, skralt, trögt, långsamt. SmålP 1890, nr 42, s. 2. Vi .. försökte få ihop en flotte, men det gick knalt med den saken. Janson Gast. 169 (1902). Tegnér Paris 75 (1924).
Spalt K 1540 band 14, 1936