knapa | SAOB

Publicerad 1936

KNAPA kna3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.

Etymologi

[jfr d. knabe; avledn. av KNAP, sbst.1 2]

sjöt. fästa (en tågända o. d.) i l. medelst en knap, fastknapa. (Stroppen) bör väl knapas. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 21 (1796). Frick o. Trolle 122 (1872). — jfr FAST-KNAPA.

Särsk. förb.: KNAPA FAST10 4. sjöt. fastknapa.

Spalt K 1550 band 14, 1936

Webbansvarig