Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNARK knar4k, n.; best. -et.
Ordformer
(knarch 1545. knarck 1542—1739. knark 1534—1930)
Etymologi
[sv. dial. knark, knarrande ljud (i sko o. d.), motsv. d. knark, knarrande ljud; vbalsbst. till KNARKA]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. KNARKA 1: knarrande; knarrande ljud. Swedberg Ordab. (c. 1730). Ej minsta knark (hördes) i blockar och tåg. Bellman (SVS) 1: 252 (1780, 1790). En vagns knark. Lindfors (1815). Östergren (1930; angivet ss. sällsynt form).
2) (†) motsv. KNARKA 3: knot, ”knorrande”; klagan. G1R 9: 143 (1534). (De) giorde .. hwad them bordhe vthan knarck eller owilligheet. DiplDal. 2: 283 (1545). HH 20: 61 (c. 1580).

 

Spalt K 1571 band 14, 1936

Webbansvarig