| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNIPNING kni3pniŋ2, förr äv. KNIPING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till KNIPA, v.
1) till KNIPA, v. 1. Til the tree förste knijpningarna (med glödande tänger) teegh .. (delinkventen) stilla. Schroderus Os. III. 1: 176 (1635). Ödmann MPark 56 (1800). Östergren (1930). — särsk. till KNIPA, v. 1 b. Den unga frun skötte ifrigt sin post som kaffevärdinna, men utan all förvirring eller knipningar på munnen. Knorring Cous. 2: 32 (1834). Schröder MinnSkog. 81 (1888).
a) (numera föga br.) till KNIPA, v. 2 b: knip (se d. o. 2 a); vanl. i pl. Om wid Brunnen begynnes någon knipning i lifwet, .. så måste man intet fälla modet. Lindestolpe SuurbrFr. 33 (1718). (Av överfyllnad av magen) upkommer knipningar och ref. PH 6: 3864 (1755). Knipningar eller krampaktiga dragningar i underlifvet. SPF 1831, s. 214. Schulthess (1885).
b) (†) bildl.; till KNIPA, v. 2 f: trångmål, svårighet, nöd; jfr KNIPA, sbst.4 1; särsk. dels: hård dust l. kamp o. d., dels övergående i bet.: tillfälle l. tillstånd av största trångmål l. nöd, avgörande ögonblick, ”ödesstund”. (Människan tror sig stundom) mykit thora wågha för sanningen skul … Men när thet går j knipingen, så springer hon til ryggia. LPetri ChrPina O 3 b (1572). Dher efter vij måge vette oss i högsta knipningen att retta. OxBr. 5: 96 (1616). (De stormande svenskarna) wunno efter en hård knipning i första anloppet Staden. Girs J3 86 (1627). Dens. E14 75 (c. 1630).
Spalt K 1608 band 14, 1936