| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNIPPA knip3a2, sbst.1, r. l. f. ((†) n. SvMerc. IV. 3: 66 (1759)); best. -an; pl. -or ((†) -er TullbSthm 3/11 1548, KKD 12: 83 (1703). Anm. Pl.-formen -er kan äv. hänföras till KNIPPE, n.); l. KNIPPE knip3e, n. l. (numera nästan bl. i Finl.) r. l. f. l. m.; ss. n. best. -et; pl. -en (VaruhusR 1539, s. 20 b, osv.) ((†) = (VaruhusR 1539, s. 20 b, Kolmodin Rök. Föret. 5 b (1728)); -er jfr anm. ovan); ss. r. l. f. l. m. best. -en; pl. -ar; förr ngn gg äv. KNIPP, sbst.2, f.
1) samling av föremål som äro hopbundna l. på annat sätt sammanfästa (i sht föremål av lång o. smal form som äro förenade i den ena ändan l. på midten o. för övrigt fria); i sht förr äv. allmännare: bunt, packe; förr äv.: hop, hög; äv. i mer l. mindre utvidgad l. oeg. anv. En knippa (l. ett knippe) halm l. hö l. ris. En knippa (l. ett knippe) lök, persilja, violer. Binda i knippor (l. knippen). Hemter först ogräszit vpp, och binder thet tillhopa j knippor. Mat. 13: 30 (NT 1526). Tagher itt knippe Jsop. 2Mos. 12: 22 (Bib. 1541). I som .. / .. gaddat Er ihop, likt Ormar i ett knippe. Hesselius Zaletta 44 (1740). Knippjern .. utan afseende om det är i knippor sammanbundit eller i lösa stänger. Bergv. 2: 310 (1744). (Fadern) lade framför dem (dvs. sina sju söner) sju käppar, starkt sammanbundna i en knippa. LbFolksk. 7 (1868). (Kärlvävnaden i växternas blad) uppträder (merendels) i form af strängar eller knippen. Areschoug Blad. 7 (1878). Hon håller ett knippe blommor i handen. Snoilsky Hex. 44 (1887). (Socker-)Rören buntas .. i knippor till vidare försäljning. Retzius Nil. 93 (1891). Barren .. (på lärkträdet) sitta i knippen på kortskott, växlande mellan 30—40, mera sällan 60 i hvarje knippe. Haller o. Julius 55 (1908). Föregångare till kodexen var det av ålder brukade knippet av i ryggarna hopfästade vaxtavlor. SvTeolKv. 1932, s. 160. — jfr BAST-, BLAD-, BLOMSTER-, BORST-, FJÄDER-, GARV-, GREN-, HALM-, HUMLE-, HÅR-, HÖ-, KONVALJE-, KORALL-, KÄRL-, LIN-, LÖK-, LÖV-, MUSKEL-, NERV-, NYCKEL-, PELAR-, RIS-, SPÖ-, TRÅD-, TÅNG-, VED-KNIPPA l. -KNIPPE m. fl. — särsk.
a) (i sht förr; jfr dock β) ss. måttsbeteckning (ofta angivande ett mer l. mindre bestämt antal) vid försäljning av vissa varor; förr ofta i fråga om föremål som numera icke pläga buntas samman i knippen. Höiiende (dvs. hyenden) — 1 knippe. TullbSthm 24/7 1557. Gröna boler (dvs. bårder) .. 3 knippe. SkrGbgJub. 6: 122 (1589). Trädhkärill widh paass 100 knippor. BtÅboH I. 8: 218 (1636). Näfver .. knippor 18. OxBr. 11: 789 (1640). 1000 knipper tobak. KKD 12: 83 (1703). Svafvelstickor här, sex knippor för en hvitten. Bellman (SVS) 1: 90 (c. 1771, 1790). Bast afyttrades (under medeltiden) i knippor, af hvilka en innehöll 24 st(ycken). Falkman Mått 1: 453 (1884). jfr Fatab. 1928, s. 42. — särsk.
α) (numera mindre br.) i fråga om fisk. ij (dvs. två) knippor beenlösa geddor. HH XI. 1: 21 (1530). Flächte flundror och vthi Soolen torckade föras, vthi knippor. Schroderus Comenius 169 (1639). ÖoL (1852). — jfr ÅL-KNIPPE.
β) (numera vanligen i formen knippa) (i fackspr., fullt br.) i fråga om järn, stål l. koppar i smala stänger. 26. knippenn ståell. VaruhusR 1540. Band-jernet bör .. bindas ½ Centner i hvarje knippa. Rinman Jernförädl. 92 (1772). (Koppar utfördes på 1600-talet) i fat eller stycken och ”knippen”. Sthm 1: 134 (1897).
b) i fråga om garn: (mindre) bunt; numera i sht ss. beteckning för ett visst antal härvor allt efter garnets finhetsnummer. Enn knippa rötth silche. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 40. Af finare (bomulls-)garn från n:r 60 äro nästan alltid 30 härfvor packade i ett knippe. UB 6: 389 (1874). Lagerlöf Liljecr. 27 (1911).
c) (†) kärve. Helsingius (1587; med hänv. till kärffwe). Sahlstedt (1773). Knippa eller kärfve foderhalm. ÖoL (1852).
d) (†) i fråga om brev l. dokument: bunt som är fäst tillhopa (o. försedd med ett gemensamt sigill). G1R 29: 826 (1560). Schroderus Waldt 37 (1616). Den som breffuen ähre tilschreffne, nähr han dem affordrar, då löse dem igen aff Postmästaren ett breff medh 2 öre, och ett knippe 4 öre. AOxenstierna 1: 362 (1624). Stiernman Com. 2: 50 (1636). — särsk. bildl. Mijn offuerträdhelse haffuer tu (Gud) försiglt vthi itt knippe, och samman fattat mina misgerning. Job 14: 17 (Bib. 1541; Luther: jnn einem bündlin).
2) (bl. i formen knippe, n.) bot. begränsad blomställning (vilken utmärkes därigm att en blomma utvecklas i huvudaxelns spets, varigm dennas tillväxt begränsas, o. att utvecklingen av blommorna sker inifrån utåt). Ensidigt, tvåsidigt, flersidigt knippe, knippe med en resp. två l. flera sidoaxlar. Areschoug BotEl. 34 (1863). Stundom äro blommorna i knippet mycket tätt sammanträngda, och blomställningen kallas då hufvudlikt knippe. Forssell InlBot. 73 (1888). BotN 1909, s. 106. — jfr AX-, BLOM-KNIPPE.
3) i bildl. l. överförda anv.
a) (numera bl. i formen knippe, n.) (i sht dels i fackspr., dels i vitter stil) samling av linjer l. strålar som utgå från samma punkt. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 6 (i fråga om ljusstrålar). Ett helt knippe af enkla .. strålar, hvilket från stjernan tillsändes ögat. Lindhagen Astr. 125 (1858). (Projektilernas) banor bilda tillsammans en knippa eller böjd spridningskon, utgående från vapnets mynning. Holmberg Artill. 1: 2 (1881). Tid efter annan .. bryter sig ett knippe solstrålar i midten af en dunkel tjärn. Rydberg Vap. 265 (1891). Knippen av kraftlinjer. Ramsten o. Stenfelt (1917). — jfr LJUS-, SOL-, STRÅL-KNIPPE. — särsk. mat. i uttr. harmoniskt knippe, om fyra från samma punkt utgående räta linjer så belägna att sinus för de vinklar som två av dem bilda med de två övriga äro proportionella. Lindelöf AnGeom. 115 (1864).
b) (numera mindre br.) för att beteckna ett antal personer l. föremål l. företeelser l. begrepp osv. ss. befintliga nära varandra l. ss. samhöriga; i sht förr äv. i sådana uttr. som binda samman l. förena l. sammanfatta o. d. i en knippa l. ett knippe. 1Sam. 25: 29 (Bib. 1541). En geenstijgh på huilken man kan komma til at gripa .. lika som vthi en knippa then heela helgha Scrifft. AAAngermannus VtlDan. 145 (1592). Jag kan nu intet vända mig til en och en, utan ville gärna omfamna Eder alla i ett knippe. SRosén (1742) i KyrkohÅ 1912, MoA. s. 72. (En) sträfvan att binda stater och folk samman i allt större och större knippen. Svensén Jord. 138 (1885). I de allra flesta satser fördela sig ljuden eller tecknen i grupper (klungor eller knippen). Cederschiöld o. Olander SvSpr. 3 (1904).
c) (numera i sht i vitter stil) i allmännare anv., ss. beteckning för ett (numera vanl. mindre) antal (mer l. mindre sammanhörande) föremål l. företeelser osv.: grupp, hop, förr äv. i fråga om personer: skara; numera ofta övergående i bet.: ett litet antal, några få. Thesse få Decreter .., som vthaf een sådan otaligh stoor knippa äre vthdragne. Schroderus Sleid. 175 (1610). Af en bundt intryck gör (empirismen) ett begrepp, af en knippa sinnen — en själ. Geijer I. 1: 141 (1818). Så körde vi hela knippan (av danska knektar) från gård och grund. Blanche Engelbr. 5 (1846). Det knippe dikter, som vår lyriske mästare bringar till årets jul. GHT 1897, nr 279 A, s. 3. Vid minnet av en knippa ljusa år. Törnell Aning. 50 (1919). Årets stora knippe av planerade beredskapsarbeten. SvD(A) 1933, nr 10, s. 4. En knippa jultidningar. Därs. 1935, nr 324, s. 10.
(2) -ARV(E), r. l. m. bot. örten Cerastium glomeratum Thull. (som har blommor i tätt knippe). Krok o. Almquist Fl. 1: 125 (1901). Nathorst SvVäxtn. 61 (1905). —
(2) -DELAD, p. adj. bot. om blomgren o. d.: knippvis (se KNIPP-VIS III). Knippdelade blomgrenar. Nyman VäxtNatH 2: 176 (1868). —
-FORMIG. Boheman ÅrsbVetA 1847 —48, s. 241. Pelarna ha här (dvs. i katedralen i Reims) en smärt, knippformig gestalt. Upmark Lübke 421 (1872); jfr KNIPPE-PELARE. —
(2) -FRYLE. (knipp- 1905 osv. knippe- 1865—1927) bot. örten Luzula campestris (Lin.) DC. (med korta, i knippe ställda ax). Gosselman BlekFl. 60 (1865). Krok o. Almquist Fl. 1: 185 (1888). 3NF 7: 1245 (1927). —
(2) -GLIM. (knipp- 1873 osv. knippe- 1865—1871) bot. örten Silene armeria Lin. (som utmärkes av blommor i täta knippen). Gosselman BlekFl. 76 (1865). Nyman FanerogFl. 106 (1873). —
-HAMMARE. (knip- 1639—1904. knipp- 1825 osv.) [elliptiskt för -JÄRNS-HAMMARE] (i fackspr.) förr: mindre, vattendriven stjärt- l. svanshammare för uträckning av järn o. stål till smala stänger l. till bandjärn, ävensom till vissa svartsmiden; numera: mindre ånghammare l. remdriven hammare för uträckning av stål till smala stänger l. för smidning av stålredskap o. värktyg. FörordnPrästev. 5/6 1639, s. B 4 b. Uti Vättle Härad, finnas vid Floda Säterij tvenne Kniphamrar vara inrättade, hvarest smides spik af alla slag. VgFmT I. 6—7: 57 (1755). Almroth Karmarsch 172 (1838). 2NF 36: 275 (1924). jfr SPIK-KNIPPHAMMARE.
Ssgr (i fackspr.): knipphammar-hjul. vattenhjul till knipphammare. JernkA 1843, s. 139. Därs. 1859, s. 188.
-värk, n. jfr -hammar-smedja. PT 1758, nr 59, s. 4. ArkNorrlHembygdsf. 1920, s. 24 (i fråga om förh. c. 1810). —
-HÖ. (knep-) (†) ett slags i Nyslotts län i Finl. i hö (knippen av hö) utgjord skatt. HFinlH 3: 227 (1555). —
-JÄRN. (knip- 1727—1906. knipp- 1721 osv. knippe- (knipe-) 1597—1755) [jfr t. bundeisen] (i fackspr.) om smidt l. valsat järn av finare dimensioner (som vanl. föres i handeln hopbundet i knippen). SthmTb. 1597, s. 371 a. Knipjern af 1/2 och 5/8 tum i fyrkant. VgFmT I. 6—7: 57 (1755). SPF 1822, s. 109. UB 4: 99 (1873). Fatab. 1930, s. 130.
Ssgr (i fackspr.): knippjärns-hammare. hammare för räckning av knippjärn. Hisinger Ant. 2: 42 (1820).
-sax. (†) sax varmed en järnstång klipptes på längden i tunnare l. smalare dimensioner. Rinman Jernförädl. 167 (1772). —
-LAV. bot. lavarten Collema fasciculare (Lin.) Ach. (Lichen fascicularis Lin.), som utmärkes bl. a. därav att de i bålens kant sittande apothecierna äro med varandra knippvis förenade. Liljeblad Fl. 334 (1792). VetAH 1795, s. 11. —
-LIK, se B. —
(2) -NACKEL, förr äv. -NACKE. (-nacke 1792. -nackel 1867 osv.) bot. örten Hieracium cymosum Lin. (som har blomkorgar i knippelik samling). Liljeblad Fl. 271 (1792). Nyman VäxtNatH 1: 61 (1867). Lyttkens Växtn. 122 (1904). —
(2) -NEJLIKA. (knipp- 1867—1901. knippe- 1865—1871) bot. nejlikarten Dianthus Armeria Lin. (som utmärkes bl. a. gm blomknippen i stjälkens topp). Gosselman BlekFl. 75 (1865). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 529 (1901). —
-PELARE, se B. —
-PIPMASK. (†) zool. benämning på en viss korallart. Knipp-Pipmask, (Tubipora fascicularis). VetAH 1788, s. 241. —
-PLANTERING. (i sht förr) skogsv. i fråga om plantering av träd (i sht granar): nedsättande av flera (två till fem) plantor tillsammans i en grupp; motsatt: enkelplantering. Björkman Skogssk. 169 (1868). LAHT 1886, s. 216. SkogsvT 1909, s. 9. —
-ROT. i sht bot. (individ l. art av) orkidésläktet Epipactis Lin., vars rotstock har talrika hopknippade birötter. Hartman ExcFl. 124 (1846). E(pipactis) rubiginosa .. Röd Knipprot. Krok o. Almquist Fl. 1: 197 (1903; variant av E. helleborine, skogsknipprot). BonnierKL (1925). jfr BRUN-, SKOGS-KNIPPROT. Jfr B. —
-SMED. (knip- 1743—1910. knipp- 1825—1923. knippe- 1614) [elliptiskt för -HAMMARSMED] (†) knipphammarsmed. Hallenberg Hist. 2: 885 (i handl. fr. 1614). Daniel Hansson, Knipsmed vid Eksågs jernbruk. BL 4: 228 (1838). PT 1910, nr 261 A, s. 3. —
-SMEDJA. (knip- 1741—1832. knipp- 1833—1887) [elliptiskt för -HAMMAR-SMEDJA] (†) smedja för tillvärkning av knippjärn. VetAH 1741, s. 18. JernkA 1833, s. 498. Bergroth (1887). —
-SMIDE. (knip- 1747—1835. knipp- 1828—1920) [elliptiskt för -JÄRNS-SMIDE] (†) knippjärnssmide; äv. konkret. VetAH 1747, s. 135 (konkret). JernkA 1819, s. 70 (abstr.). ArkNorrlHembygdsf. 1920, s. 24 (abstr.; i fråga om förh. c. 1810). —
(2) -STARR. bot. starrarten Carex remota Lin., glesstarr. Nyman HbBot. 358 (1858). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 709 (1901). —
-STÅL. (knip- 1772—1797. knipp- 1776 osv.) (i fackspr.) stångstål som föres i handeln hopbundet i knippor. Rinman Jernförädl. 293 (1772). JernkA 1868, Bih. s. 62. WoJ (1891). —
-STÄD. (knip- 1858. knipp- 1833) (†) städ hörande till knipphammare. JernkA 1833, s. 563. SPF 1858, s. 153. —
-TALS, adv. (knip- 1846. knipp- c. 1740 osv. knippe- 1782—1839) (numera mindre br.) i knippen l. knippor; äv. oeg. l. bildl.: flera tillsammans l. åt gången, hoptals. (Flundror säljas i somliga länder) bunt-tals, som här giäddor knipptals. Broman Glys. 3: 657 (c. 1740). På brunnshusens väggar hänga kryckor knipptals. Blanche Våln. 263 (1847). Östergren (1930). —
-VIS. (knipp- 1688 osv. knippe- 1640—1930)
II. adv.
1) (i sht i fackspr.) i form av knippe(n) l. knippa (knippor). Juslenius 157 (1745). Grenarne (hos lavarten Rhizomorpha spinosa Roth) utgå (från bålen) oordentligt (dvs. oregelbundet), ofta liksom knippvis. VetAH 1814, s. 219. (Ullen) är på fårets hud ordnad knippvis i åtskilda ”staplar”. 2NF 30: 916 (1920). HantvB I. 1: 273 (1934).
2) (numera mindre br.) i knippen l. knippor; buntvis; gruppvis; hoptals; jfr -TALS. (Växtformer vilka) liksom knippvis uppträda, hvarigenom uppstå slägten och familjer. Fries BotUtfl. 2: 144 (1852). (Från plantskolan) utflyttas .. (bokplantorna), antingen knippvis, vid 2 à 4 års ålder, eller också hvar för sig. Björkman Skogssk. 233 (1868). 2NF 17: 235 (1912).
III. bot. adj. om blad l. blommor o. d.: som sitta i knippen. Hartman Fl. XIII (1820; om blad). Växter med .. knippevisa blommor. Nyman VäxtNatH 1: 74 (1867). Liten, späd vattenväxt med .. glest knippevisa blad. Holmberg Hartman Fl. 1: 30 (1922). —
-VÄRK, n. (knip- 1741—1791. knipp- 1741—1854) [elliptiskt för -HAMMAR-VÄRK] (†) knipphammarvärk. ResolAllmBesvär 1741, s. C 3 b. SPF 1854, s. 132.
B: KNIPPE-FRYLE, -GLIM, -JÄRN, se A. —
(1, 2) -LIK, adj. (knipp- 1755—1903. knippe- 1879 osv.) Möller (1790). Cymösa eller knippelika blomställningar. Lundström Warming 215 (1882). 3NF 5: 252 (1926). särsk. (†) bot. om blad: som sitta i knippen; jfr KNIPP-VIS III). (Till ställningen kunna bladen vara) Fasciculata, (Knipplika) om ifrån en punkt utgå flera blader. Möller PrincBot. 38 (1755). —
-NEJLIKA, se A. —
-PELARE. (knipp- 1873—1901. knippe- 1882 osv.) byggn. (i sht för den gotiska arkitekturen utmärkande) pelare som är sammansatt av l. omgiven av smärta halv- l. trekvartskolonner (”knektar”) o. därigm ger intryck av ett knippe sammanfogade pelare. Engelska knippelare. UB 1: 262 (1873). Hahr ArkitH 261 (1902). (Dopfunten) består af en skål uppburen af en fot i form af en gotisk knippepelare. UpplFmT 26—28: 298 (1912). SvD(A) 1933, nr 255, s. 6. —
(2) -SKAFT. bot. om det allmänna blomskaftet i en knippelik blomställning. Rosendahl Farm. 211 (1897). LfF 1898, s. 61. —
-SMED, se A. —
-TALS, -VIS, se A.
Spalt K 1608 band 14, 1936