Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNOP knω4p, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr nor. dial. knop, benknota, knut, knope, klump, knut; av samma ursprung som KNOP, sbst.1]
1) (†) handtag på lieskaft. Broman Glys. 3: 40 (c. 1730).
2) (i vissa trakter) klubba för dödande av sälar, bestående av en lång o. stark ekpåk med en tjock klump i ena ändan. LfF 1876, s. 338. SvKulturb. 3—4: 137 (1930).
3) avsats på mast; i ssgn BRAM-KNOP.
Avledn.: KNOPA, v.1 -ning. (knop- 1876—1916. knopp- 1734) (i vissa trakter) till 2: döda (säl) medelst slag av ”knop”. Knopning af säl. LfF 1876, s. 338. TurÅ 1916, s. 254. särsk. (†) i allmännare anv., i förb. knopa ned, döda. De knoppade ned, slogo en hiort. Serenius (1734; under pluck).

 

Spalt K 1640 band 14, 1936

Webbansvarig