| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNORTIG, adj.
(†) bildl.: besvärlig, svår, kvistig. För din honneur skull har jag varit vidlöftig: ty nu kan man inbilla sig, att du knutit så knortiga knutar för mig, att jag med mindre möda och ord har eij kunnat utreda mig. Wallenberg (SVS) 2: 103 (1764).
Spalt K 1658 band 14, 1936