Publicerad 1936 Lämna synpunkter KNORV, n. Ordformer (knårv) Etymologi [jfr nor. dial. knurv, liten, knölig figur; sannol. av germ. knu-, trycka; jfr KNORT, sbst.1 — Jfr KNORVA] (†) om ngt tätt sammanvuxet l. sammangyttrat. Schultze Ordb. 2344 (c. 1755). Spalt K 1658 band 14, 1936 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
