Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNOSTRA knωs3tra2 l. knos3tra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(knost- 1614 osv. knyst- 1620. knåst- 1784. knöst- 1587—1749)
Etymologi
[sv. dial. knostra, knystra, knöstra, sönderslå med knoster, slå, piska; jfr nor. dial. knustra, krossa; avledn. av KNOSTER]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slå med knoster, krossa med knoster; äv.: slå (ngn) mycket hårdt, mörbulta (ngn). Helsingius (1587; med hänv. till slå). (Hon) fick henne i huffuudet och knöstrede thet emot muren. SthmTb. 1591, s. 28 b. De tumlade om varann på vägen och dunkade och knostrade och vrålade. Wester Reymont Bönd. 3: 279 (1924). Östergren (1930). — jfr AV-KNOSTRA.
Särsk. förb.: KNOSTRA SÖNDER10 40. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sönderslå (ngt) med knoster. Sylvius EOlai 490 (1678).

 

Spalt K 1660 band 14, 1936

Webbansvarig