Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNOT knω4t, sbst.5, r.; pl. (efter räkneord) = (TT 1898, M. s. 13 (i bet. 2)).
Etymologi
[sannol. av t. knoten, knut (jfr KNUT, sbst.1)]
knut.
1) (föga br.) förtjockning l. avsats på ngt föremål. Grenarna (på ejderdun) äro knotiga mot spetsen och smalna efter hvarje knot. Ekenberg (o. Landin) 76 (1888).
2) (i fackspr.) nautisk mil, knop (se KNOP, sbst.1 2 c). (Telegraf-)kablar af ända till 600 à 700 knots längd. TT 1898, M. s. 13.
Ssg: KNOT-PUNKT. (föga br.) tekn. om föreningspunkterna mellan stängerna i en fackvärkskonstruktion, knutpunkt. TT 1871, s. 403.

 

Spalt K 1660 band 14, 1936

Webbansvarig