Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNUTARE knɯ3tare, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[vbalsbst. till sv. dial. (Hälsingl.) knuta, eg.: stå utanför knutarna, infinna sig objuden till en bröllopsgård för att se bruden, l. bildat till KNUT, sbst.1 3]
(i vissa trakter) knutgubbe, knutkarl. Fatab. 1913, s. 84. SvD(A) 1929, nr 245, s. 7.

 

Spalt K 1686 band 14, 1936

Webbansvarig