| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNÅDA knå3da2, v. -ade (Schroderus Dict. 216 (c. 1635: Knodat, p. pf.) osv.) ((†) pr. ind. sg. -er Bäckström FrSpr. 223 (1729), Murbeck CatArb. 1: 214 (c. 1750); imper. sg. knåd Hildebrand MagNat. 168 (1650), Broocman Hush. 6: 12 (1736); p. pf. knådd PolitVis. 347 (1650), Murbeck CatArb. 1: 89 (c. 1750)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA.
1) gm upprepade tryckningar l. gnuggningar bearbeta l. sammanarbeta (en degartad massa) med händerna (l. fötterna l. ngt redskap), särsk. för att giva den en viss avsedd beskaffenhet l. konsistens; jfr ÄLTA. 2Sam. 13: 8 (Bib. 1541). Bagaren knodar Degen i Baketroget medh en knodespån. Schroderus Comenius 406 (1639). Rifver sanden, då man knådar honom emellan händerna, är han icke tjenlig (till stybbe i kolmilan). Wallner Kol. 26 (1746). (Egypterna) knåda degen med fötterna, men leran med händerna. Carlstedt Her. 1: 238 (1832). Knådningen (av sprängämnet) försiggår i vanliga Werner- & Pfleiderer-apparater. TT 1901, K. s. 10. — jfr FÄRDIG-KNÅDA, DEG-KNÅDNING. — särsk.
a) med obj. o. predikatsfyllnad angivande resultatet av knådningen. Knådar man tråget för fullt, så gäser det öfver. Runeberg 4: 212 (1834). Hon tog upp ett stycke vax .. och knådade mjuk en bit deraf mellan sina finger. Almqvist Ekols. 1: 314 (1847).
b) bildl. (jfr c). CVAStrandberg 4: 289 (1857). Jag har knådat honom en gång (vid prestsällskapssammanträdet) så att ingen någonsin har känt honom så mjuk. BrefReuterdahl 99 (1860). Öberg Makt. 2: 11 (1906).
c) gm knådning åstadkomma l. tillvärka (ngt); äv. bildl. Jag vil först berätta Er (dvs. Sthms ”pigor”) .. at Ni äro folk äfven så väl som Hennes Nåd; at Ni äro knådade af samma deg. SP 1780, s. 382. Knåda lerfigurer. SvD(A) 1933, nr 47, s. 10.
2) utsätta (ngn l. en kroppsdel) för om knådning (i bet. 1) påminnande bearbetning med händerna (fingrarna); giva (ngn) massage, massera (ngn l. ngt). Hartelius Sjukgymn. 105 (1870). Vår tid, då kvinnor knåda badande män. Lundin NSthm 140 (1888). Jag har inte fått någon knådning på en hel vecka. Siwertz Sel. 2: 203 (1920). — jfr ARM-, BENMUSKEL-, GENOM-, MAG-, MUSKEL-KNÅDNING m. fl.
1) gm knådning arbeta ihop (ngt med ngt) till en degliknande massa. Hildebrand MagNat. 187 (1650). Söderblom Gudstr. 190 (1914).
1) gm knådning inarbeta (ngt i en massa, deg o. d.); äv. med obj. betecknande massa, deg o. d.: gm knådning blanda (ngt med ngt). Valleria Hush. 45 (c. 1710). Bremer Brev 4: 259 (1863).
2) under knådning intrycka (massa o. d. i en form o. d.). —
KNÅDA SAMMAN10 32 l. 40, l. TILLSAMMAN(S)040 l. 03 . = KNÅDA IHOP 1. Salé 117 (1664). jfr SAMMANKNÅDA. —
-ARM, r. l. m. tekn. om armliknande del i knådningsmaskin, varmed knådningen utföres. AHB 128: 18 (1887). —
-SPADE. (knåd- 1804—1872. knåde- 1682) (numera föga br.) redskap (”spade”) varmed deg knådas; jfr -TRÄ. Comenius OrbPict. 103 (1682). SvTyHlex. (1851, 1872). —
-TRÅG. (knåd- 1804 osv. knåde- 1749—1807) [jfr t. knettrog] tråg vari deg knådas. Lind (1749). Keyland Allmogekost 1: 207 (1919). —
-TRÄ, n. (knåd- 1807—1885. knåde- 1749—1807) [jfr t. knetholz] (numera föga br.) jfr -SPADE. Lind (1749). ASScF 5: 137 (1855, 1858). Schulthess (1885).
B (†): KNÅDE-SPADE, se A. —
-TRÅG, -TRÄ, se A.
C: KNÅDNINGS-MASKIN. Pasch ÅrsbVetA 1840, s. 197 (i fråga om knådning av kautschuk). Knådningsmaskiner arbeta nu mera i nästan alla bagerier, som drifvas i större skala. UB 5: 41 (1873). Knådningsmaskiner för lera. HufvudkatalSonesson 1920, 1: XVI.
1) till 1: person som knådar deg o. d.; äv. om knådningsmaskin. Serenius (1734; under kneader). jfr DEG-KNÅDARE.
2) (i sht skämts., vard.) till 2: massör. HLing (1882) hos LGBranting 3: II. Engström 1Bok 23 (1905). —
KNÅDBAR, adj. till 1: som kan knådas. AHB 119: 3 (1884). (En av lerans egenskaper är) att i genomfuktadt tillstånd bilda en knåd- och formbar deg (plasticitet). LAHT 1907, s. 389.
Spalt K 1710 band 14, 1936