Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNÖLA knø3la2, v. -ade (Dalin (1852) osv.) ((†) ipf. -te Blanche Våln. 295 (1847)). vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) knyrla, knörla, knöla, skrynkla, hoptova, trassla sig; avledn. av roten i KNORRA, v.2]
1) (i vissa trakter) tillskrynkla, skrynkla, buckla, knyckla; äv.: slarvigt hoplägga (ngt); äv. refl.: bliva skrynklig l. bucklig, bilda hårda knölar. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 35 (1836). Tholander Ordl. (c. 1875). Östergren (1930).
2) slå (ngn) kraftigt, eg. med knölpåk l. dyl.; i förb. knöla på (se särsk. förb.).
Särsk. förb.: KNÖLA IHOP10 04 l. HOP4. (i vissa trakter) till 1: skrynkla ihop, knyckla ihop. Tholander Ordl. (c. 1875). Östergren (1930). jfr HOPKNÖLA. —
KNÖLA NED10 4 l. NER4. (i vissa trakter) till 1: skrynkla (ngt) ihop o. trycka (det) ned. Krusenstjerna TonyVäx. 28 (1922). —
KNÖLA PÅ10 4. (i vissa trakter) till 2: slå (ngn) kraftigt, ”damma på” (ngn). SthmFig. 1845, s. 88 (bildl.). GHT 1935, nr 280 A, s. 8 (bildl.). —
KNÖLA TILL10 4. (i vissa trakter) till 1: skrynkla till, knyckla till. Tholander Ordl. (c. 1875). Hatten har knölats till. Auerbach (1909). jfr TILLKNÖLA.

 

Spalt K 1759 band 14, 1936

Webbansvarig