| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KOAGULERA kω1agɯle4ra l. kå1-, l. -gu-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KOAGULATION.
(i fackspr., i sht kem. o. fysiol.)
1) tr., med saksubj.: bringa (mjölk, blod, äggvita o. d.) att ysta sig l. skära sig l. levra sig l. stelna till halvfast l. geléartad form; förr äv. i utvidgad anv., dels: överföra (flytande kropp) till fast form, dels: bringa (olika ämnen l. föremål l. partiklar) att förena sig till en mer l. mindre fast massa. Kempe Graanen 10 (1675). Desse (som dricka brännvin på fastande mage) betänka intet, at brännevinet .. coagulerar och löpnar alla vätskor i kroppen. Linné Diet. 2: 105 (c. 1750). At Qvicksilfver coaguleras af Köld, är förut anfördt. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 69 (1768); jfr 2. Hammarsten FysiolK 26 (1883). 2NF (1910).
2) intr., äv. i pass. med intr. bet., förr äv. refl., motsv. 1, om mjölk osv.: ysta sig osv.; förr äv. i utvidgad anv. Barckhusen Cotossichin 82 (1669; i p. pf.). Huru Sanden förändrar sig och coaguleras til grus, grus til klappur (osv.) .., derpå hade vi dageligen nya spor. Linné Sk. 333 (1751). Coaguleradt blod. TLäk. 1832, s. 47. Fries BotUtfl. 1: 270 (1843; refl.). Sur mjölk kännetecknas (bl. a.) .. däraf, att den vid uppkokning koagulerar. VerdS 73: 7 (1898). Starck Kemi 265 (1931). särsk.
a) (†) i uttr. koaguleras l. bliva koagulerad med ngt. Stridsberg Åkerbr. 5 (1727). Qvicksilfver finner man coaguleras med oljor (osv.). Wallerius ChemPhys. 1: 159 (1759).
b) (i fackspr.) intr., om i vatten l. annat lösningsmedel löst l. uppslammat ämne: (vid tillsats av vissa salter) sammanflocka sig och sjunka till botten. LmUppslB 627 (1923; om lera).
c) (†) i pass. med intr. bet., om fast kropp: uppkomma gm förening av partiklar l. föremål o. d. D. Olaus talte, .. at medici försökia, om af the ingredientier coaguleras stenar. ConsAcAboP 3: 199 (1667). Swedenborg RebNat. 1: 31 (c. 1720). —
Spalt K 1775 band 14, 1936