Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOCKO, r. (AFSoldan (1852) hos Aho Soldan 251 osv.) ((†) n. Hembygden(Hfors) 1910, s. 74); best. -n; pl. -r.
Ordformer
(vanl. skrivet kokko)
Etymologi
[av fin. kokko, ngt uppstående, midsommareld]
(i Finl.) (ute i det fria hoplagd hög av ris o. d. till) midsommareld; stundom allmännare, om ute i det fria uppgjord eld. AFSoldan (1852) hos Aho Soldan 251 (om eld för matlagning ute i det fria). Barnen (hade) med trädgårdsmästarens bistånd tornat upp en präktig kokko. Qvarnström Flem. 58 (1926).
Ssg (i Finl.): KOCKO-ELD. Ahrenberg Männ. 2: 88 (1907).

 

Spalt K 1783 band 14, 1936

Webbansvarig