Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KODA kå4da l. 32, sbst.1, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(vanl. skrivet co-)
Etymologi
[ytterst av it. coda, eg.: svans, slut, av lat. cauda, svans]
mus. vanl. effektfullt, avslutande parti i en (instrumental) sats. Envallsson 54 (1802). Norman MusUpps. 194 (1884, 1888).

 

Spalt K 1784 band 14, 1936

Webbansvarig