Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KODICILL kω1disil4 l. kωd1-, r. l. m. ((†) n. BoupptSthm 1685, s. 852 b, Bil.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(codicil 1873. codicilj 1857. codicille 1729—1837. kodicill (co-, -de-) 1685 osv.)
Etymologi
[jfr t. kodizill, eng. codicil, fr. codicille; av lat. codicillus, handskrivelse, brev, tillägg till testamente, diminutivbildning till codex (se KODEX)]
1) (†) ett slags testamente i enklare form (vanl. innehållande förordnande om bl. viss del av kvarlåtenskapen). BoupptSthm 1685, s. 852 b, Bil. Codicille, ens ytterste vilje, som ei skier med stora solenniteter. Biurman Brefst. 116 (1729). ConvLex. 1: 339 (1821).
2) (i fackspr.) tillägg till testamente l. annat aktstycke (för förklaring l. förändring l. återkallande av aktstyckets innehåll). Möller (1745; under codicillaire); möjl. till 1. Denna handling .. var kodicillen till konungens testamente. Tegnér Armfelt 1: 462 (1883). Kjellén SvGeogr. 66 (1900). 3NF (1929).

 

Spalt K 1786 band 14, 1936

Webbansvarig