Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOEXISTERA kω1äksiste4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE; jfr KOEXISTENS.
Ordformer
(förr ofta skrivet co-. Se för övr. EXISTERA)
Etymologi
[jfr t. koexistieren, eng. coexist, fr. coexister; bildat av lat. com (se KON-) o. EXISTERA]
i sht filos. förekomma l. finnas till samtidigt. Lutteman Schulze 118 (1799). I rummet coëxsisterande föremål. Schlyter JurAfh. 2: 9 (1879). PedT 1899, s. 13.

 

Spalt K 1788 band 14, 1936

Webbansvarig