Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOFFERDI kof1erdi4, n. (Sahlstedt (1773), WoJ (1891)), l. r. l. f. (Björkman (1889), VL 1907, nr 6, s. 3); pl. (†, i bet. 2) -er (OxBr. 8: 582 (1644), Nordberg C12 2: 147 (1740)).
Ordformer
(förr ofta skrivet co-. ko- (co-) 1715—1870. kof- (cof-) 1658 osv. comf- 1668. kon- (con-) 1668—1909. coop- 1662—1874. kop- (cop-) 1644—1870. cou- 1730—1736. couf- 1690—1740. koup- (coup-) 1693—1752. -fardi(e) (-phardie, -vardi(e)) 1644—1870. -ferdi(e) (-færdi(e), -faerdi(e), -vaerdi(e)) 1662 osv. -fordi(e) 1668—1715. -fördie 1644)
Etymologi
[jfr d. koffardi, ä. d. kopfardi m. m., nor. koffardi, handelssjöfart; av nt. kopfardie l. holl. koopvaardij (jfr t. kauffartei), handelssjöfart; avledn. av mnt. kopfart (se KOFFART, sbst.1) resp. en mnl. motsvarighet till detta ord]
1) sjöt. handelssjöfart; särsk. i uttr. på kofferdi, till kofferdi(s), vid handelsflottan; utom ss. första led i ssgr numera bl. (knappast br.) i sådana uttr. som gå, fara, segla på kofferdi l. till kofferdis. 2RA 1: 475 (1723). (Han hade) varit kapten på kofferdi. Almqvist Skälln. 23 (1838). För jag har gått på utländsk ort och rest på konferdi. Procopé Vers 53 (1909). (Han hade) seglat till kofferdis på olika fartyg. VFl. 1920, s. 77.
2) (†) elliptiskt för KOFFERDI-FARTYG, -SKEPP. OxBr. 8: 582 (1644). Den hollänska flottan låg 4 mil på denna sidan Skagen med 40 örligskepp och 60 coffardier. Ekeblad Bref 2: 132 (1659). Nordberg C12 2: 147 (1740).
Ssgr (i allm. till 1; sjöt.): KOFFERDI- kof1erdi3~, äv. (i sht i icke fackmässigt spr.) kof3erdi~ (kåffärrdi`– Dalin) -BRIGG. [jfr d. koffardibrig, holl. koopvaardijbrik] (i sht förr) motsatt: örlogsbrigg. VFl. 1927, s. 18 (i fråga om förh. c. 1800). —
-BÅTSMAN~02 l. ~20.
1) (†) besättningsman på handelsfartyg. BoupptSthm 1668, s. 1485. Fennia XVI. 3: 61 (i handl. fr. 1761).
2) (förr) sjömil. örlogsmatros som var f. d. besättningsman vid handelsflottan, ”kofferdikarl”; i sht i pl. Carl XI AlmAnt. 188 (1690). Lagerbring 2Hist. 1: 156 (1784). NF 8: 987 (1884).
Ssgr (till -BÅTSMAN 2; sjömil., förr): kofferdibåtsmans-kompani. (-mäns-) Henel 1735 93 (1736).
-regemente. (i fråga om förh. 1685—1824) Wrangel SvFlBok 279 (1898). —
-FARARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. (numera föga br.)
1) om befälsperson l. besättningsman på handelsfartyg. BoupptVäxjö 1754. SPF 1830, s. 104.
2) handelsfartyg. LMil. 4: 725 (1695). UB 7: 491 (1875). —
-FART. [jfr holl. koopvaardijvaart]
1) (†) färd med handelsfartyg, handelsresa till sjöss; jfr FART 1. Vistas på Coopvaerdie fart. PH 5: 3011 (1750).
2) handelssjöfart. PH 2: 1008 (1733). Sjömansyrket i kofferdifartens tjänst. VFl. 1931, s. 70. —
-FARTYG~02 l. ~20. motsatt: örlogsfartyg. 2RA 1: 690 (1723). —
-FLAGGA, r. l. f., äv. (i sht i fackspr.) -FLAGG. motsatt: örlogsflagg(a). Rajalin Skiepzb. 202 (1730). —
-FLOTTA, r. l. f. [jfr holl. koopvaardijvloot]
1) (i sht förr) större antal av kofferdifartyg som uppträda tillsammans; jfr HANDELS-FLOTTA 1. LMil. 4: 724 (1695). Hallström Händ. 153 (1927).
2) (numera mindre br.) samtliga kofferdifartyg som ägas av en stat, ett rederi l. dyl., handelsflotta (se d. o. 2). SC 1: 370 (1820). Dalin (1852). —
-FOLK. (numera föga br.) = -SJÖFOLK. 2RA 3: 732 (1734). NF 6: 668 (1882). —
-FREGATT. [jfr holl. koopvaardijfregat] (förr) Tersmeden Mem. 1: 147 (1734). —
-FÖRDELNING. (förr) sjömil. förband vid örlogsflottan, bestående av kofferdikarlskompanierna; jfr FÖRDELNING 2. SvKrigCivCal. 1798, s. 71. Därs. 1799, s. 72. —
-KADETT. (förr) yngling (gosse) som på kofferdifartyg inhämtade de första grunderna i sjömansyrket för senare inträde i örlogsflottans kadettkår. KrigVAH 1842, s. 327. —
-KAPTEN. [jfr holl. koopvaardijkapitein] (numera i sht i fråga om ä. förh.) (tidigare officiell benämning på) sjökapten. PT 1758, nr 53, s. 3. 2NF 37: 863 (1925; i fråga om förh. under förra hälften av 1800-t.). —
-KARL. (förr) sjömil. = -BÅTSMAN 2. VRP 13/9 1735. Mankell Krigsm. 1: 495 (1865; i fråga om förh. c. 1750).
Ssgr (sjömil., förr): kofferdikarls-kompani. KrigVAH 1840, s. 255 (i fråga om förh. 1778). Gynther Förf. 4: 452 (1854).
-regemente. (i fråga om förh. 1685—1824) Wrangel SvFlBok 279 (1898). —
-KOMPANI. (förr) sjömil. ”kofferdibåtsmanskompani”. Henel 1729 118 (1730). SvKrigCivCal. 1812, s. 93. —
-MAN ~man2, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.
1) (numera mindre br.) person anställd vid handelsflottan. BoupptSthm 1683, s. 386 a, Bil. Bergman GotlSkildr. 70 (1882).
2) handelsfartyg; motsatt: örlogsman. VFl. 1915, s. 111 (1707). Hornborg Segelsjöf. 269 (1923). —
-MATROS. (numera mindre br.) KrigVAT 1835, s. 314. Hornborg Segelsjöf. 363 (1923). —
-REGLEMENTE. (†) reglemente rörande tjänst o. d. på handelsfartyg. PH 5: 3013 (1750). Ahlman (1872). —
-SJÖFART~02 l. ~20. (numera mindre br.) handelssjöfart. PH 4: 2682 (1748). VFl. 1907, s. 85. —
-SJÖFOLK ~02 l. ~20. PH 4: 2682 (1748). Gynther Förf. 4: 453 (1854). —
-SJÖMAN~02 l. ~20. BoupptSthm 1668, s. 1263. VFl. 1912, s. 139. —
-SJÖMANSHUS. (†) sjömanshus. Til uprättan- och underhållande af et Coopvaerdie-Siömanshus här i Riket. PH 4: 2686 (1748). —
-SKEPP. [jfr holl. koopvaardijschip] (i sht i fråga om ä. förh.) handelsfartyg. OxBr. 8: 582 (1644). Heckscher EoH 169 (1922; i fråga om förh. på 1600-t.). —
-SKEPPARE, se d. o. —
-SKRIVARE. (†) Hans Lundius Conferdie skrifware på Hålmen. BoupptSthm 1674, s. 1019 a. —
-STYRMAN~02 l. ~20. BoupptSthm 1673, s. 41 a. Konow (1887). —
-TIMMERMAN. (†) BoupptSthm 1668, s. 1245. Därs. 1669, s. 1541. —
-TJÄNST. motsatt: örlogstjänst. Wieselgren Bild. 549 (1889). SvD(A) 1932, nr 299, s. 24. —
-VARV. motsatt: örlogsvarv. Sparre Sjökad. 156 (1850). 2UB 9: 529 (1906).
Avledn.: KOFFERDIST, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. [ordet synes vara en inhemsk bildning] sjöt.
1) till 1: sjöman som tillhör handelsflottan. NF 8: 988 (1884). Quennerstedt StrSkr. 2: 405 (1903, 1919).
2) handelsfartyg. NF 8: 988 (1884). Cederström NFund. 136 (1917).

 

Spalt K 1789 band 14, 1936

Webbansvarig