Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOHERENS kω1herän4s, äv. -hä-, r. (m. Sundén (1886), WoJ (1891); f. Dalin (1852)); best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. -her- 1700 osv. -här- (-hær-) 1684—1912. -ence 1684—1716. -ens 1837 osv. -entz 1820)
Etymologi
[jfr t. koherenz, eng. coherence, fr. cohérence; av lat. coherentia, sammanhang, vbalsbst. till cohærere, hänga samman, av com (se KON-) o. hærere, hänga fast (jfr INHERERA)]
1) (†) sammanhang, samband. Cohærencen af sakerne (dvs. förhållandena). CivInstr. 140 (1684). Dalin (1852).
2) (i fackspr.) sammanhållning mellan en kropps molekyler. JernkA 1820, s. 93. Byggnadskonstens material måste hafva fasthet, hårdhet och koherens. Ljunggren Est. 2: 267 (1860). 2NF 14: 482 (1910).

 

Spalt K 1797 band 14, 1936

Webbansvarig