| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KOLERISK kωle4risk, äv. kol- l. kå-, adj.; adv. -T.
1) (†) motsv. KOLERA 1: som består av l. är (starkt) bemängd med galla. BOlavi 195 a (1578). Om hon (dvs. pesten) aff Cholerisk, Phlegmatisk, eller Melancholisk wätzske förorsakedt warder, här vthi komme icke the Lärde öffuer eens. Berchelt PestOrs. A 7 a (1589). Thet Coleriska heeta Blodet. IErici Colerus 1: 125 (c. 1645).
2) (†) motsv. KOLERA 1: som förorsakas av gallan (särsk. av dess abnorma förekomst l. tillstånd l. av rubbningar i densamma). Ehen svår heettig colerisch feber. G1R 29: 492 (1560). Dhen naturlige Törsten .. kommer anten aff Lefrens stora Heta, eller aff Colerisk inflammation. Fernander Theatr. 291 (1695).
3) motsv. KOLERA 1 (o. 2); urspr., enligt humoralpatologien, om person: hos vilken gallan är den övervägande bland kroppsvätskorna o. som därigenom har ett temperament utmärkt i sht av starka, hastigt uppflammande (o. lätt växlande) känslor; äv. om temperament l. lynne o. d.; utom i fråga om (l. med anslutning till) humoralpatologien numera bl. i allmännare anv.: hetsig, häftig, hetlevrad, uppbrusande, som lätt blir vred l. upprörd. Koleriskt temperament, lynne. Brahe Kr. 3 (c. 1585). När them Choleriskom låtes Blod, saktas theras häftiga Sinne. IErici Colerus 1: 122 (c. 1645). Nervös och kolerisk, beherskade han aldrig sin uppbrusande häftighet. PT 1898, nr 70, s. 3. Schück VittA 3: 330 (1933). — särsk. i överförd anv., om vrede, iver o. d.: som är en yttring av koleriskt temperament. Ljunggren Est. 2: 192 (1860). Annerstedt, vars koleriska häftighet ej så sällan förledde honom att förlöpa sig (osv.). Almquist Wennerbg 88 (1917). Hallström Händ. 121 (1927).
4) (†) motsv. KOLERA 4, 5: som härrör från kolerasjuk. TLäk. 1832, s. 41. Choleriskt blod. Berzelius ÅrsbVetA 1834, s. 380. De koleriska uttömningarna. Samtiden 1873, s. 717.
Spalt K 1861 band 14, 1936