Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLJÉ kolje4, äv. KOLLIÉ kol1ie4, r. l. m.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(koljé 1852 osv. collier 1795—1930. kollier 1885—1928 (: Pärlkollier). collieer, pl. 1858—1917)
Etymologi
[av fr. collier, av lat. collare, n., halsband, sbst. till collaris, adj., som hör till halsen, till collum, n., hals (se HALS)]
halsband; numera företrädesvis om längre halsband av pärlor l. ädelstenar. LittT 1795, s. 188. En Collier af äkta Granater, en dito af Coraller. DA 1808, nr 46, Bih. s. 1. DN(A) 1930, nr 64, s. 28. — jfr PÄRL-KOLJÉ.

 

Spalt K 1865 band 14, 1936

Webbansvarig