Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLLABERA kol1abe4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. — kol- 1916. koll- (c-) 1868 osv.)
Etymologi
[jfr t. kollabieren; av lat. collabi, v. dep., sjunka l. falla samman, om kroppsdel äv.: sjunka in, av com (se KON-) o. lābi, v. dep., glida, sjunka, till en ieur. rot lāb, vara slapp, hänga ned, varav (med avljud) nor. lapa, hänga slappt ned, o. LAPP, tygbit, LÄPP. — Jfr KOLLAPS]
sjunka ihop, falla samman.
a) med. o. fysiol. om ngt utspänt, ss. membran (trumhinna), cell, blodkärl, lunga o. d.: falla ihop l. samman; jfr KOLLAPS a. Areschoug TropVäxt. 55 (1905; om cell). En kollaberad trumhinna. LbKir. 2: 124 (1922).
b) om person: drabbas av kollaps (se d. o. b). Då .. (läkaren) ditkallades, var pat(ienten) collaberad, ansigtet och extremiteterne kalla, pulsen knappt kännbar. UpsLäkF 1868—69, s. 40. Käringen kollaberade .. fullständigt och förde sin näsduk till ansigtet. Wallengren Mann. 197 (1895). Det (händer) stundom, att en mycket svag patient ”kollaberar” däraf, att man sätter honom upp i sängen. 2NF 14: 541 (1910). Siwertz Sel. 2: 236 (1920).

 

Spalt K 1866 band 14, 1936

Webbansvarig