kollaborant

Publicerad 1936

KOLLABORANT, m.||(ig.); pl. -er.

Ordformer

(äv. skrivet coll-)

Etymologi

[av lat. collaborans (gen. -antis), p. pr. av collaborare (se KOLLABORERA)]

(†) = KOLLABORATOR. Mig och mina Collaboranter, här i Scholan tilfogas stoor mehn på wåra Vnderhåldh. VDAkt. 1653, nr 174. Därs. 1663, nr 501. Hygiea 1870, s. 468.

Spalt K 1867 band 14, 1936

Webbansvarig