Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLLEGAT kol1ega4t, n. (VDAkt. 1659, nr 275, osv.) ((†) r. l. m. VDAkt. 1675, nr 64, HärnösDP 1695, s. 483); best. -et (ss. r. l. m. -en); pl. = l. -er. Anm. I ä. tid förekommer ordet ngn gg i lat. form collegatum. ConsEcclAboP 57 (1657).
Ordformer
(förr alltid skrivet coll-)
Etymologi
[till KOLLEGA; efter mönstret av LEKTORAT, REKTORAT vid sidan av LEKTOR, REKTOR]
(förr) kollegabefattning, kollegatjänst; tidigare äv. om apologistbefattning. ConsEcclAboP 57 (1657). Apologist tiensten, som till lönen är det swagaste af Collegaterne här ved Scholan. VDAkt. 1706, nr 320. BtRiksdP 1901, 8Hufvudtit. s. 64.

 

Spalt K 1872 band 14, 1936

Webbansvarig