Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLLER kol4er, sbst.2, r.; best. -n; pl. kollrar.
Etymologi
[uppkommet gm ellips ur KOLLER-GÅNG, -KVARN]
tekn. kollergång, -kvarn. S. k. våtmalning (av lera) å stora kollrar. SvGeolU Ca 6: 176 (1915).

 

Spalt K 1882 band 14, 1936

Webbansvarig