Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLLI kol4i, äv. KOLLY kol4y, n. ((†) r. (l. m.) SvTyHlex. (1851), Lang FinlSjör. 1: 210 (1890)); best. -t (ss. r. (l. m.) -n); pl. = (VDAkt. 1757, nr 318, osv.) l. -n (Lundell (1893) osv.) ((†) kollys (collys) Kullberg Syskonb. 5 (1846), Linder Regl. 105 (1886; jämte kolli); collies Åstrand (1855), Fliesberg HbKöpm. 2: 213 (1900; jämte kolli)).
Ordformer
(förr äv. skrivet coll-. — kolli (colli) 1845 osv. kolly (colly) 1840—1934. kuli, pl. 1757)
Etymologi
[jfr t. kollo, pl. kolli, fr. colis; av it. colli, pl. av collo, packe, varubal, eg.: ”så mycket som en man förmår bära på halsen (nacken)”, till collo, hals, av lat. collum (se HALS)]
1) emballerad handelsvara, varupacke, bal; stycke frakt- l. resgods; paket. VDAkt. 1757, nr 318. Två kolli cigarretter. PT 1899, nr 134 A, s. 1. Omsorgsfull packning och läslig märkning af kollyna äro af högsta vigt. Därs. 1910, nr 107 A, s. 3. Av backefisk fanns det i dagens auktion 388 kolly. GHT 1934, nr 31, s. 6. — jfr FRAKTGODS-KOLLI.
2) (starkt vard., skämts.) bildl., om person. Nej, se Joel han är ett trevligt kolli, han, världens hejdlösaste komiker. Siwertz Barn. 242 (1915). Det är stöddiga kollyn, som ha ordnar och skägg. Beväringsvis. 99 (1922; om äldre landstormsmän).

 

Spalt K 1883 band 14, 1936

Webbansvarig