Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOLONNETT kol1onät4 l. kå1-, äv. kω1-, äv. -ωnät4, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. colonette; av fr. colonnette, diminutivbildning till colonne (se KOLONN)]
byggn. o. konst. liten kolonn. Bremer GVerld. 2: 90 (1860). Öfverst uppbäres taksprånget af små kolonnetter. TT 1873, s. 193. Upmark Möbl. 92 (1913; i fråga om bokhylla). VFl. 1928, s. 137.
Ssgr (byggn. o. konst.): KOLONNETT-DELAD, p. adj. Kolonettdelade fönstergluggar. Fornv. 1908, s. 178. —
-FÖNSTER. med kolonnetter avdelat l. prydt fönster. Bildt Ital. 133 (1896). —
-GALLERI. Estlander KonstH 230 (1867). ”Kolonettgalleriet” (på Lunds domkyrkas kor) .. är en öppen krans af små pelare, förenade genom bågar, som uppbära taklisten. Schück o. Lundahl Lb. 1: 104 (1901). —
-SKAFT.

 

Spalt K 1904 band 14, 1936

Webbansvarig