Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOMBATTANT kom1batan4t, äv. med mer l. mindre fr. uttal, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet com-)
Etymologi
[jfr t. kombattant, eng. combatant, av fr. combattant, stridande person, p. pr. av combattre (se KOMBATTERA)]
(i sht i fackspr. samt i vittert spr.) person som deltager aktivt i krig ss. stridande; krigare, kämpe; stundom oeg., om deltagare i slagsmål o. d.; äv. bildl., särsk. om deltagare i litterär l. politisk fejd o. d. Brask Pufendorf Hist. 365 (1680). DA 1771, nr 35, s. 1. En och annan av kombattanterna har nödgats dra sig helt ur striden. Almquist UpplVeg. 489 (1929; i fråga om olika växters ”strid” mot varandra). — jfr NON-KOMBATTANT.

 

Spalt K 1922 band 14, 1936

Webbansvarig