| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KOMET kωme4t, äv. ko-, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er; förr äv. KOMETA, f.
1) himlakropp som visar sig på himmeln under längre l. kortare perioder o. som vanl. består av en klarare, förtätad ljusmassa (”kärnan”) samt en denna omgivande töckenliknande massa (”slöjan” l. ”koman”), vilken fortsättes av en strimma av matt, vitt ljus (”svansen”). Vij kunne tigh icke förholle, att enn stoor cometa haffver syntz her uti Findlandh en longh tijdh. G1R 26: 187 (1556). L. Paulinus Gothus Com. 3 (1613). Sylvius Mornay 672 (1674). De periodiska kometerna .. röra sig i elliptiska banor likasom planeterna. Jäderin o. Charlier 79 (1888). Bergstrand Astr. 269 (1925). — särsk. i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. om ngt som plötsligt framträder o. bländar l. väcker uppseende (samt hastigt försvinner); äv. i jämförelser för att beteckna ngns l. ngts framträdande ss. plötsligt o. hastigt övergående o. d. Frese VerldslD 164 (1726). Byron .. kometen på poesiens himmel. Hallström i 3SAH 24: 461 (1910). Vallentin London 218 (1912).
2) i oeg. l. överförd anv., om ngt som till utseende l. form påminner om en komet i bet. 1.
a) (†) fotogr. missbildning i kollodiumhinnan på fotografiplåt. Nyblæus Fotogr. 68 (1874). Därs. 87.
b) [efter motsv. anv. i fr.] (†) om smalt band som fästes som prydnad på dams klädesplagg o. d.? jfr KOMET-BAND. Dalin Vitt. 3: 340 (c. 1752). Jag hoppas många ögon täckas, / Om jag får vara en Comet: / Der man mig sätter, skal upväckas / Båd kärlek och behaglighet. Därs. 5: 384 (c. 1753). MedelvKlädedr. 5 (1773).
3) [efter motsv. anv. i fr.] spelt. ett slags (vid olika tider efter olika regler spelat) kortspel vilket avbrytes, då någon av spelarna (efter ett l. flera andra kort) lägger ut ett visst kort (”kometen”, vanl. ruter nia); äv. (vanl. i sg. best.) benämning på detta kort. Spela komet, förr äv. kometen. Tegnér Armfelt 1: 72 (i handl. fr. 1783). HbiblSällsk. 1: 277 (1839). Lagerlöf BarnM 70 (1930).
-BANA, r. l. f. äv. bildl. VetAH 1756, s. 244. Böttiger 6: 207 (1835; bildl.). Bergstrand Astr. 483 (1925). —
(2 b) -BAND. (†) om långt, nedhängande band på mössa? DA 1771, nr 140, s. 3. Dalin FrSvLex. 1: 231 (1842). —
-HUVUD. den större, ljusstarkare (omkring ”kärnan” grupperade) delen av en komet; motsatt: kometsvans. VetAH 1745, s. 64. Bergstrand Astr. 482 (1925). —
-SVANS. den diffusare o. glesare, långsträckta delen av en komet; särsk. om den yttersta, smalare delen av ”slöjan”; äv. bildl. VetAH 1745, s. 17. Melanderhjelm Astr. 2: 37 (1795). Öresundsbåtarna (få) ofta efter sig en riktig kometsvans af skimrande fåglar (dvs. fiskmåsar). Ericson Fågelkås. 1: 171 (1906). Bergstrand Astr. 479 (1925). —
-SÖKARE, r. l. m. för uppsökande av kometer avsedd astronomisk kikare med stort synfält o. svag förstoring. JournLTh. 1812, nr 211, s. 2. —
-VIN. [jfr t. kometenwein] (förr) benämning på sådant vin vars druvor skördats under ett kometår (en omständighet som ansågs höja vinets kvalitet). Åstrand (1855). Så kalladt kometvin, den äkta burgundern af 1811 års skörd. Topelius Vint. I. 2: 228 (1862, 1880). Bergstrand Astr. 478 (1925). —
-ÅR. år varunder komet(er) visat sig.
Spalt K 1929 band 14, 1936