Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KOMITATIV kom3ita~ti2v l. kå3-, l. 400~1, l. 1004, r. (l. m.); best. -en; pl. -er; l. KOMITATIVUS kom3ita~ti2vus l. kå3-, l. 400~10, l. 10040, r. (l. m.); best. -tiven, i best. anv. äv. utan slutartikel; pl. -tiver.
Ordformer
(förr äv. skrivet com-. -tiv 1872 osv. -tivus 1841 osv.)
Etymologi
[bildat till p. pf.-stammen av lat. comitari (se KOMITERA, v.1)]
språkv. i finsk-ugriska språk förekommande kasusform som betecknar ledsagande l. samvärkan l. förbindelse. Suomi 1841, 5: 32. Wiklund LapskSpr. 97 (1901). 2NF (1910). Cannelin FinSpr. 9 (1932).

 

Spalt K 1934 band 14, 1936

Webbansvarig