| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KOMPENSATION kom1pänsatʃω4n l. -pen-, l. kompän1-, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) till KOMPENSERA 1: ersättning, godtgörelse; äv. (jur., föga br.): kvittning; äv. konkretare: vederlag. Swedberg Schibb. 257 (1716). Abrahamsson 212 (1726). Så snart Tyskland höjer sina agrariska tullsatser, ropa ungrarne på kompensation. Forssell Stud. 2: 435 (1879, 1888). Han hade .. alltid framhållit, hur säker kronans kaka var som kompensation för dess litenhet. Hellström Lekh. 363 (1927). — särsk. (i skolspr.) om uppvägande av lågt betyg (underbetyg) i ett ämne gm högre betyg i annat ämne. LärovKomBet. 1884—85, 1: Reserv. s. 32.
2) (i fackspr.) till KOMPENSERA 2. JernkA 1829, Bih. s. 29. Orons (balansens) kompensation (i en kronometer). 2NF 30: 1300 (1920).
(3) -KRÖKNING. fysiol. o. med. ”motkrökning”. Kutrygg blir en bidragande orsak till svankrygg genom behofvet af kompensationskrökning. Hartelius Sjukgymn. 282 (1870). —
-MAGNET. sjöt. stavmagnet som användes för att kompensera deviation hos nautisk kompass. Pettersson Nav. 65 (1861). —
-METOD. —
-PÄNDEL. pändel som är så sammansatt l. konstruerad att de av temperaturvariationerna förorsakade förändringarna av pändellängden utjämnas o. svängningstiden således hålles konstant, utjämningspändel. JernkA 1829, Bih. s. 29.
-STRÖM. utjämningsström; särsk. mek. om havsström som ersätter av annan havsström (l. av avdunstning) bortfört vatten. Schulthess (1885). BonnierKL (1925).
Spalt K 2042 band 14, 1937