Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMPLERA, v.; pr. sg. pass. -as. vbalsbst. -ING (äv. konkret).
Ordformer
(skrivet com-)
Etymologi
[av lat. complere, av com (se KON-) o. ett icke anträffat plere, fylla; jfr plenus, full (se PLENUM). — Jfr KOMPLEMENT, sbst.1]
(†) fylla, utfylla; göra fulltalig; komplettera. H. K. M:tz nådige befalning, at jag mheer folk antaga och mitt regement .. complera (skall). OxBr. 9: 420 (1629). Der den summan skolle compleras, so most andre meddell dertill söcht varda. Därs. 11: 511 (1633). VDAkt. 1730, nr 583. — särsk. ss. vbalsbst. -ing i konkret anv., om ersättningsmanskap. OxBr. 10: 63 (1623).

 

Spalt K 2047 band 14, 1937

Webbansvarig