Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMPROMITTERA, v. -ade.
Ordformer
(com-)
Etymologi
[jfr d. kompromittere, t. kompromittieren; av lat. compromittere, ömsesidigt lova varandra, särsk. att hänskjuta tvist till skiljedomare, av com (se KON-) o. promittere, lova, av pro, framför, för m. m., o. mittere, skicka (jfr MISSION). — Jfr KOMPROMETTERA]
(†) hänskjuta (en tvist) till avgörande av skiljeman; äv. med prep. under l. på. BtÅboH I. 9: 163 (1637). (Om ngn präst l. hans folk) sökia wid Dom Capitlet rådh och förlijkningh i thet som stridigt är, eller under theras dom compromiteera, hafwe lof thet ärendet uptaga. KOF II. 2: 282 (c. 1655). SvRiksd. I. 5: 150 (cit. fr. c. 1742; med prep. på).

 

Spalt K 2068 band 14, 1937

Webbansvarig