Publicerad 1937 Lämna synpunkter KONDISCIPEL, m.||ig.; pl. -plar (VDAkt. 1691, nr 197, Därs. 1735, nr 174) l. -pler (Messenius). Ordformer (con-) Etymologi [av lat. condiscipulus, av com (se KON-) o. discipulus (se DISCIPEL)] (†) medlärjunge, skolkamrat. Messenius Swanhuita A 3 a (1613). VDAkt. 1735, nr 174. Spalt K 2085 band 14, 1937 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
