| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONDITION kon1ditʃω4n l. -iʃ- (kånnditschón Dalin), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
1) (†) förutsättning, betingelse; särsk. filos. Biberg 2: 61 (c. 1820). Topelius Planet. 2: 213 (1889).
2) (numera föga br.; se dock a) villkor (som uppställes för beviljande av ngt, för ingående av överenskommelse l. avtal o. d.); numera nästan bl. i pl.; ofta i sådana uttr. som på l. under, förr äv. med, vid vissa konditioner; förr äv. i uttr. på l. under (den) kondition att, på villkor att. På condition, att (osv.). HSH 1: 28 (1527). The conditioner och wilkor, vnder hwilke the honom Stocholms Stadh och Slott vpgiffua wille. Svart G1 70 (1561). Blef swaradt adt dem kan eftherlåthes Echtenskap m[ed] den Condicion att der icke scandalum m[ed] fölger. UppsDP 5/9 1599. War det omöjeligit at skaffa dem fred på de conditioner, som de hade föreslagit. Tegel E14 5 (1612). Under den condition att (osv.). Rudbeck Bref 191 (1682). Lagerbring HistLit. 206 (1748). Wulff Rytm. 26 (1896, 1915). — jfr FREDS-KONDITION. — särsk.
a) (fullt br.) handel. i pl.: betalnings- l. försäljningsvillkor. Erbjuda (ngn ngt) på förmånliga konditioner. Konditioner. Alla priser äro beräknade rent netto utan några rabatter. KatalOscaria 1927, s. 1.
b) (†) i uttr. hava ngt på kondition o. d., hava ngt (en vara o. d.) på hand med rätt att utfå det efter fullgörande av vissa överenskomna prestationer. SthmTb. 1571, s. 239 b. Därs. 1582, s. 61 b.
c) (†) i uttr. stå på goda konditioner med ngn, stå på god fot med ngn. Widekindi KrijgH 622 (1671).
3) (†) (på vissa villkor ingånget) avtal, överenskommelse. På sidstonne bleff Saken förlijkt, så at the ingingo medh hwar andra Conditioner på bådhe Sijdhor. Schroderus Os. 2: 727 (1635). Stiernman Com. 2: 322 (1641).
4) (numera knappast br.) levnadsvillkor; förr äv. i uttr. sitta vid (sådana l. sådana) konditioner. Jagh, som sitter här wid tunge conditioner, kunde tränga till en annan gång at sökia K. M:s nådh. LStobæus (1680) hos Cavallin Herdam. 5: 62. Östergren (1930).
5) (numera knappast br.) levnadsställning, samhällsställning, stånd; rang. Alle och hwar och en i synnerheet, aff hwad Condition och Stånd the hälst wara måge. G1R 1: 18 (1521). Trachta effter höga conditioner. OxBr. 9: 257 (1634). RF 1634, § 18. Östergren (1930). — särsk. [jfr eng. of condition, fr. de condition] (†) i pregnant anv., i uttr. (person) av kondition, (person) av rang, av (förnämare) stånd. Ekeblad Bref 1: 150 (1652). Det är bättre att hafva folk af condition hos sig .. än vara kringhvärfd med en hop slätt folk. Brahe Tb. 94 (c. 1660). Hülphers Dal. 310 (1762).
6) (numera bl. i b o. c) befattning, tjänst. At göra sigh beqwem til hwadh condition han vthi Regementet brwkat blefwe. Gallius AÅkeson F 4 a (1643). BraheBrevväxl. II. 1: 124 (1658). — särsk.
b) (numera mindre br.) informatorsbefattning, informatorsplats. ConsAcAboP 2: 418 (1662). Wallquist EcclSaml. 1—4: 288 (1789). Jag var student, på condition, / Och kallades magister. Runeberg 2: 8 (1847). Hedenstierna FruW 164 (1890). PT 1918, nr 148 A, s. 2. Östergren (1930). — jfr MAT-KONDITION. — särsk. (förr) i uttr. akademisk kondition, informatorsbefattning som medförde att informatorn under terminerna vistades i en universitetsstad med lärjungen (lärjungarna) på dennes (dessas) målsmans bekostnad. CMBlom (1760) hos Linné Bref I. 3: 284. Läraresysslan var ämnad att med tiden, då lärjungen uppvuxit, öfvergå till en s. k. akademisk kondition. Wirsén i 2SAH 56: 90 (1879).
c) (i fackspr.) anställning ss. gesäll l. arbetare, handelsbiträde, trädgårdsmästare, tjänare o. d. Hava, erhålla (förr äv. träda i) kondition. Gesällerne måste sig hoos Collegium Medicum angifwa, förr än dee träda i condition. HdlCollMed. 1696, s. 845. Dahlberg Lefn. 60 (c. 1755; uppl. 1911; om plats ss. kammartjänare). En .. Trägårdsmästare .. åstundar condition hos ett Herrskap. LdVBl. 1828, nr 7, s. 4. Alla kuskar tillhörande fackföreningen tagas först i kondition. GHT 1898, nr 96, s. 3. Böök Lejon 123 (1935).
7) tillstånd; krafttillstånd; hälsotillstånd; vigör; ”form”; äv. pregnant (särsk. i uttr. i kondition): godt tillstånd, god vigör l. ”form”; särsk. (o. urspr.) sport. i fråga om (kapplöpnings)häst. THästv. 1871, s. 18. SD(L) 1895, nr 43, s. 4 (i fråga om idrottsmän). Hästen skulle vara i full kondition vid framkomsten (efter distansridten). TIdr. 1896, s. 14. Såvida ärkebiskopen, hvars hälsa ju är något vacklande, då är i kondition, kommer han (osv.). NDA 1913, nr 147, s. 1. — jfr MARSCH-KONDITION.
(7) -PROV. sport. prov för att konstatera konditionen hos en häst efter l. vid slutet av en tävling. GHT 1898, nr 14 A, s. 4. —
-SÖKANDE, p. adj., äv. i substantivisk anv. särsk.
(7) -TRÄNING. sport.
Spalt K 2086 band 14, 1937