Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONFEDERATION kon1federatʃω4n l. 01—, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er; förr äv. KONFEDERATIE, f.; förr äv. KONFEDERATS, f. (G1R 4: 377 (1527), Därs. 8: 90 (1532)) l. n. (G1R 9: 48 (1534)); pl. (ss. n.) = (SvTr. 4: 150 (1534)).
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -federadz 1534. -federatz 1527—1534. -federatie 1531. -federation 1554 osv. -foederation 1554—1839. -föderation 1844)
Etymologi
[y. fsv. konfederation; jfr t. konföderation, eng. confederation, fr. confédération, av senlat. confoederatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till lat. confoederare (se KONFEDERERA)]
förbund, förening; särsk. hist. om förbund l. förening av suveräna stater; förr äv. abstraktare: överenskommelse, förbindelse. Then venskap och confederatz som riken emellom giortt är. G1R 4: 381 (1527). År 1452 förenade sig .. alla samteliga Tyska byggmästare till en stor confederation, under namn af de Frie Murares Broderskap. Hammarsköld KonstH 163 (1817). Forssell Stud. 1: 181 (1870, 1875). SvUppslB (1933). — särsk. hist. om förbund som under 1600- o. 1700-talen i politiskt syfte ingingos av medlemmar av den polska adeln (o. som ofta invärkade avgörande på statsärendena). Hermelin BrBarck 48 (1703). GT 1788, nr 17, s. 1. Hjärne K12 129 (1902).

 

Spalt K 2093 band 14, 1937

Webbansvarig