| Publicerad 1937 | Lämna synpunkter |
KONFRONTERA kon1fronte4ra, äv. -froŋ-, i Sveal. äv. -e3ra2 (confronte´ra Weste; kånnfrånntèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KONFRONTATION (se avledn.).
1) ställa (en person) ansikte mot ansikte (med en annan), sammanföra (personer) för visst syfte; särsk. med avs. på vittnen l. brottslingar som samtidigt kallas inför domstol o. förhöras l. med avs. på brottsling som ställes inför sitt offer o. d.; äv. allmännare: föra samman (ngn med ngn l. ngt), ställa (ngn) inför (ngn l. ngt), bringa (ngn) i kontakt (med ngn l. ngt), ställa (ngt, t. ex. en uppgift, ett faktum) samman (med ngt annat); jämföra (ngt med ngt); äv. refl. med personsubj.: göra sig förtrogen (med ngn), träda i förbindelse (med ngn). HH XXVI. 1: 147 (1625). Skal Munster-Commissarien .. hålla Räkning med Militie-bönderne, confronterandes Regiments-skrifwarens upbörds längd mot desz quittentier. LMil. 1: 18 (1680). Der behöfves ej mer än at confrontera olika Personers olika berättelser, til at se (de politiska) hvälfningarnes drif-fjädrar. HC11H 15: 195 (1774). Alla vittnen äro afhörda, de Brottslige confronterade. Björn Calas 50 (1794). Wingård Minn. 6: 36 (1847; refl.). På kvällarna diskuterade de, konfronterade sina synpunkter. Siwertz JoDr. 47 (1928). Varje teori behöver konfronteras med det levande livet. GHT 1934, nr 92, s. 12.
2) (†) övergående i bet.: (jämföra o.) diskutera. (Höglärda filosofer) som härmed publice provoceras til at confrontera uti den quæstionen de Puncto Mathematico. Benzelstierna Cens. 160 (1741).
Spalt K 2106 band 14, 1937