Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONJUGAT- kon1jɯga3t~ l. -ju-.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr eng. conjugate, (parvis) förenad; av lat. conjugatus, p. pf. av conjugare (se KONJUGERA)]
mat., geom. i ssgr: konjugerad (se KONJUGERA I 2).
Ssgr: KONJUGAT-AXEL. den av en hyperbels båda axlar som icke skär kurvan; motsatt: transversalaxel. Jochnick AnGeom. 54 (1860). —
-DIAMETER. = konjugerad diameter (se DIAMETER 1 a β); i sht i pl. ÖfversVetAFörh. 1853, s. 239. —
-EXPRESSION. (numera mindre br.) konjugatuttryck. Björling Alg. 1: 195 (1849). 2NF (1910). —
-HYPERBEL. var särskild av två hyperbler som hava gemensamma axlar (fast transversal- o. konjugataxlar äro omkastade). Jochnick AnGeom. 57 (1860). —
-TAL. konjugatuttryck. Hedström o. Rendahl Alg. 187 (1915). —
-UTTRYCK~02 l. ~20. var särskild av två komplexa l. imaginära storheter som skilja sig från varandra endast gm olika tecken framför de imaginära delarna. SvUppslB (1933).

 

Spalt K 2114 band 14, 1937

Webbansvarig