Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONKURRENS koŋ1kurän4s, äv. kon1-, äv. -kɯ-, äv. -aŋ4s (kånnkurrä´nns Dalin), r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er ((†) -entier (i bet. 2 a) RARP 6: 7 (1656), Därs. 9: 18 (1664)).
Ordformer
(förr äv. skrivet concu-. -ur(r)ence 1697—1824. -ur(r)ens 1801 osv. -urrents (-urenz) 1795—1852. -urrentier, pl. 1656—1664)
Etymologi
[jfr t. konkurrenz, eng. concurrence, concurrency, fr. concurrence; av mlat. concurrentia, till lat. concurrens (se KONKURRENT)]
1) (†) tillopp; folkskockning; folkmassa; jfr KONKURRERA 1. Nordforss (1805). Lindfors (1815).
2) motsv. KONKURRERA 2.
a) (†; se dock slutet) förhållande(t) att olika omständigheter sammanträffa; sammanträffande, sammanfall; äv. (i pl.): (sammanträffande) händelser l. omständigheter. RARP 6: 7 (1656). Uthi dhe concurrentier af communt interesse vele the pläga theres rådh. Därs. 9: 114 (1664). — särsk. (fullt br.) jur. om det förhållande att en person gjort sig skyldig till flera brott o. därför skall dömas till straff i ett sammanhang, sammanträffande av brott. Hagströmer Straffr. 1: 611 (1904).
b) (†) samarbete; samvärkan; gemensam strävan mot samma mål; samgående; bistånd, medvärkan. Det är .. omrördt, huru .. (kurfursten av Brandenburg) sig antager Religions-sakerna uti Imperio, så at man kan göra förslag på hans concurrence emot de Påfwiske. HC11H 7: 79 (1697). Et sådant ting, hvars handling aldrig kan anses såsom concurrence af många handlande ting, är enkelt. Lutteman Schulze 98 (1799). Geijer I. 5: 339 (1821).
3) motsv. KONKURRERA 3: tävlan (mellan två l. flera medtävlare om l. medsökande till ngt, t. ex. ett utsatt pris, en befattning o. d.); rivalitet; äv. oeg. Fennia XVI. 3: 39 (1761). Då flera anmält sig (till docenturen), låter .. (professorn) det ankomma på konkurrens. Geijer (1810) i MoB 7: 121. Då .. (arkitekten) Scott segrade vid konkurrensen till Nikolaikyrkan i Hamburg. Estlander KonstH 72 (1867). Trots en stark konkurrens av modernare danser .. dansas de gamla danslekarna ännu med liv och lust av ungdomen. Nilsson FestdVard. 81 (1925). — särsk.: inbördes tävlan på marknaden mellan säljare l. köpare; tävlan om avsättning o. kundkrets. Hård, mördande konkurrens. Illojal konkurrens, se ILLOJAL 2 slutet. AdP 1789, s. 802. En fri concurrents .. verkar det lägsta möjliga pris. Holmbergsson Sartorius 13 (1800). (Affärsmannen) gick under i konkurrensen. Strindberg NRik. 144 (1882). Ramstedt BokförGr. 8 (1915).
Ssgr (till 3 slutet; handel.): KONKURRENS-DUGLIG. [jfr t. konkurrenzfähig] om företag l. handelsvara. AB 1897, nr 246 A, s. 2. SDS 1925, nr 69, s. 14. —
-FRI. om handelsvara l. pris o. d.: varmed ingen konkurrerar l. kan konkurrera; jfr -LÖS. —
-FÖRMÅGA. —
-KAMP. jfr -STRID. Fahlbeck Stånd 79 (1892). —
-KLAUSUL. [jfr t. konkurrenzklausul] handel. o. jur. Konkurrensklausuler, d. v. s. förbindelser av någon att icke själv konkurrera med avtalsparten eller taga anställning hos någon dennes konkurrent. Minnesskr1734Lag 1: 300 (1934). —
-KRAFT. jfr -FÖRMÅGA. —
-KRAFTIG. jfr -DUGLIG. Fyris 1894, nr 22, s. 4. —
-KRIG. jfr -STRID. Edgren Lyck. 105 (1887). —
-LÖS. [jfr t. konkurrenzlos] jfr -FRI. Konkurrenslösa priser. SvD(A) 1923, nr 155, s. 16. —
-MÄSSIG. jfr -DUGLIG. JernkA 1906, s. 515. —
-PRIS, n. av konkurrensen betingat pris (på en vara o. d.). EkonS 1: 60 (1891). —
-STRID.

 

Spalt K 2126 band 14, 1937

Webbansvarig