Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONKVEST, m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(skrivet conqvest, -quest)
Etymologi
[jfr eng. conquest, ffr. conquest, conqueste (fr. conquête, se KONKÄT), av mlat. conquestum, conquesta, eg. p. pf. n. resp. fem. till lat. conquirere, hopleta, skaffa sig, av com (se KON-) o. quærere, söka (se KVESTOR). — Jfr KONKVISTADOR]
(†) erövring; erövrad plats; jfr KONKÄT 1. Riga, Rälfle, Narfven och andre conqvesters borgare. RP 10: 486 (1644). Giöra .. conquester. Brask Pufendorf Hist. 406 (1680).
Avledn.: KONKVESTERA, v. [jfr eng. conquest, v., ffr. conquester, av mlat. conquistare] (†) erövra; jfr KONKETERA. Wärnskiöld Fortif. B 4 a (1673). Brask Pufendorf Hist. 174 (1680).

 

Spalt K 2130 band 14, 1937

Webbansvarig