Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONNETABEL kon1eta4bel, m.; best. -n ((†) -belen G1R, Schroderus Os. III. 1: 219 (1635); -blen Schroderus Os. III. 2: 159 (1635), Geijer I. 6: 38 (1839)); pl. -bler.
Ordformer
(äv. skrivet con-. constabel 1556. connestabel 1635—1680. konnetabel (con-) 1845 osv. connetable 1791—1931. konnetablen (con-), sg. best. 1758 osv.)
Etymologi
[av fr. connétable, av ffr. conestable; jfr it. conestabile, span. condestable, ävensom eng. constable; etymologiskt samma ord som KONSTAPEL]
hist. i fråga om ä. förh. i Frankrike, titel för viss hög ämbetsman, urspr. kunglig stallmästare, senare högste befälhavaren över armén; äv. titel för innehavare av vissa höga värdigheter i ä. tid i andra länder, ss. Spanien, Neapel o. England. Constabelen i Franckrijk. G1R 26: 783 (1556). Brask Pufendorf Hist. 55 (1680). Hultenberg Lothar SpanSjäl 66 (1921).

 

Spalt K 2132 band 14, 1937

Webbansvarig